Tiden från ett annat krig var borta.
Ljuset från det öppna fönstret fanns där.
Skriken från de små barnen.
Skriken från ett liv som tog slut.
Nu finns bara vi och ett hopp.
Ödetet belastade all ondskan på en kropp.
Vi såg. Vi skäms. Vi borde kunna ta tillbaks.
Men hoppet dog. Som du. Och våra själar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar